Stormen i min skalle har inte avtagit. Den tog paus ett par dagar kanske, men pausen var högst jävla tillfällig skulle det visa sig.
Jag tänker mig att jag kanske behöver den här skitbloggen igen ändå. Det finns nåt rogivande i att sätta ord på saker.. det e som att en liten del av allt lämnar skallen å hamnar i skrift istället. Att man naglar fast känslan på "papper", istället för att den ska studsa fritt å okontrollerat i skallen.
Kan ju vara värt ett försök.
0 comments:
Post a Comment